Livet som medium och att bara vara Petra

Min nakna sanning!

03/21/2012 17:44:00

Ja, var börjar man i denna historia...får väl bli som det blir och folk får tycka vad de vill tycka och döma mig för den de anser jag är, jag är jag och det kan ingen ändra på.

Snart ett år har gått och vi har en bygg bod i trädgårn där vi går på toa...eller ja...snarare potta, båt potta för att vara mer exakt och vi lagar mat där på en mini liten kokplatta. Drygt som fasen på natten att springa ut när man behöver slå en drill, framför allt barnen så då får man ta till hink lösningen, kul...nja det kan diskuteras. Varför vi har bygg bod är av den enkla anledningen att vi har fått riva ut hela huset enda ner till husgrunden, slitit ut all timmer och grävt upp och i nya rör och ledningar för ALLT rasade. Först bodde vi helt i bygg boden, ja det gick väl an när det var varmt för man var mest ute. Nu har vi kunnat bo på ovan våningen i huset, som en lite två ca, utan utsikt för fönstren är igenbommade. Vi har värmefläktar som värme så vi inte fryser ihjäl och ja det går väl an en kort tid...nu har det gått väldigt lång tid, med två barn dessutom. Vadå tänker folk, vad är det med det? Ja testa och lev så utan pengar dessutom...eller att snarare som vanligt ramla på mål snöret som jag alltid gör...det är alltid något hemskt som händer för mig som gör att jag inte kan ta mig vidare. Ex..bilen rasar så att jag ej kan köra barnen till skolan, och då kommer en kostnad som man inte har råd med eller om man har en plan, som jag hade i detta fallet att plugga och då såg Götene kommun till att jag inte skulle kunna plugga för de sket helt enkelt i att höra av sig så att tiden för ansökningar etc gick ut och jag ringde och ringde och till svar fick man två månader senare...eeeeh vi har inte råd att betala så att du kan läsa in svenska. Detta kunde de kläckt ur sig men det gjorde ju så klart att jag ej kunde börja läsa och med det kommer även pengar...alltså noll pengar...tillbaka till ruta ett.

Ja så kanske folk sitter och tycker...men hur kan ni ha hästar??? Ja, hästarna kom för att vi faktiskt hade råd och alt flöt på som planerat...sedan händer skit som gör att man faller ur sitt glada berg och så har det varit i 10 års tid. Gudars vad jag har avskytt pengar tidigare och vad de står för....ytlighet och förstörelse men idag har jag omvärderat tanken. Men det värsta jag vet är att sitta och höra på gnälliga jäkla människor som faktiskt har ekonomiska möjligheter att förändra och göra saker i livet för hur man allt ser på saker så kostar allt pengar, allt ÄR pengar.

Själv sitter jag här nu och gnäller men jag tar mig den rätten att göra det....vad ska vi äta i morgon???? Ohälsosam mat för det är billigt SOM man dessutom får cancer å allt annat skit av, men vad gör man liksom. Om man hoppar lite i storyn så är jag inte den typen som lägger mig ner och ger upp. Jag sade 2006 när livet var jävligt att "nu kan det fan inte bli värre" men så dog min älskade pappa....av vadå....jo i grunden PENGAR. Han hade skulder liksom jag över öronen och skulle bara jobba lite till, han jobbade som yrkes chaufför och körde utrikes. Sämre kost, sämre sömn med dåligt hjärta...inget bra jobb liksom, men han ville bara ha ett värdigt liv, han sparade till ett hus i Thailand , få ihop lite pension så han kunde sluta jobba. Sen hade han bröst smärtor och en dag blev de så intensiva och väl på akuten var det som om inget enligt läkaren så han skickades hem med hjärt medicin. Pappa tog det mycket hårt, så hårt att han tog till flaskan igen, han hade varit nykter i ett år. Man kan se det som ynkligt men jag förstår honom, man orkar inte ibland kämpa och kämpa. Sedan hände det, på sin fjärde dag, samma dag som han lovade min bror att han skulle vara nykter, han hade även hört att Melker och jag låg på sjukhus. Nykter tog han sitt kaffe och morgon cigg, kanske heller inte bra kombination efter en hjärtinfarkt och alkohol och tabletter...han dog ute i snön, låg ensam i snön i 4 timmar tills min bror hittade honom. Det blev inget hus i Thailand, det blev en annan resa.

Hur länge orkar man kämpa, i detta fallet blev det ingen vacker utgång, jag gråter än för att det är så tragiskt, samtidigt är jag så jävla arg...hur fan kunde han vara så oansvarig över sin hälsa, jag sade till honom att pengar inte är allt. Men idag så ser jag det på ett annat sätt. Han kämpade precis som jag, han ville bara ha lite värdighet och möjligheter. Han ville klara sig själv, ej vara en parasit som lever på andra, han hade drömmar liksom jag har men jag hoppas mina drömmar blir verkliga och ej möts av mer död.

Just när vi talar om detta vi kallar pengar, jag sitter inte och väntar på att de skall trilla i skallen på mig...jag gör något åt det. Som exempelvis starta företag och sälja Aloevera som verkar vara ett stort skämt i mångas ögon??? Jaa vadåå, jag gör ju något för att förändra mitt liv, skaffar mig fler inkomst portar och en bra hälsa, vad i tusan är fel i det, jag gillar inte att förnedras. Jag gör detta för mina barn, jag är trött på att äta giftig mat, att inte kunna tanka min bil, jag är trött på att aldrig kunna åka på roliga saker med mina barn, att aldrig kunna gå till frissan (jag klipper mig själv), jag ärver kläder, jag är trött på att frysa i mitt hus, jag är trött på orden "jag har inte råd", är trött på att ha skulder och vara jagad i varje hörn, mest är jag trött på att ha otur, allt rasar när man väl fått ordning på saker och vi har noll spar kapital så vi går tusentals minus varje gång något litet händer, jag har ett sjukt barn som gör att jag ej kunnat jobba så jag kämpar me allt jag kan få in. Och så bli man hånad för att man startar företag och försöker göra något av sitt liv.

I hela mitt liv har jag fått höra folk säga "Petra lever i fantasin, kliv ner från dina höga hästar" Tänk om jag INTE gjort det, vart hade jag varit idag?

Varje krona är för mig värdefull, den kronan symboliserar en bättre framtid för mig och mina barn, kanske en resa till Legoland eller ett par nya skor till min dotter. Jag har lovat mina barn att ge dem en bra framtid, jag har lovat dem Legoland, jag har lovat mig själv en oberoende inkomst och jag har lovat oss alla att ta ansvar över en bra hälsa och jag har lovat min pappa att JAG ska lyckas med drömmarna som han ej lyckades med. Aloeveran är en inkomst källa för mig, ju mer jag jobbar desto bättre lönar det sig. Jag har hittat den perfekta räddningen för oss, något jag tror på, och jag har gjort business förr...4 gånger men då var det inte rätt helt enkelt. Nu mår vi verkligen toppen och jag har blivit av med problem som fått mig och lida i över 25 år...varför skulle jag INTE dela med mig av det? Folk gör självklart som de vill med all respekt men vist, det gör ont att bli dissad, de dissar inte bara produkten...de dissar även chansen för mig att ändra min och barnens chans till ett bättre liv...för tro mig vi lever inte i glamour hur mycket jag än är glamour själv och bär upp den som en drottning. Men jag ger inte upp, folk som ger upp kommer aldrig någon stans och jag har faktiskt gett ett löfte.

Men det är tufft....pengar behövs för att få pengar att växa, så är fallet faktiskt. Som det är nu så kommer jag inte två meter utanför gården för jag har inte råd att tanka, ligger dessutom sjuk så klart och fått tacka nej till jobb i vikariepoolen och det gör ju inte saken bättre...

Ja ja, sjuk kan man ju alltid bli men det är inte kul att ej ha råd att bli sjuk och jag har ju som sagt noll i inkomst.

Den mediala biten av mig själv har nån stans gått och gömt sig, den orkar liksom inte ta det ansvar som krävs till fullo...men den finns kvar i mig...ligger lite i dvala eftersom det här med pengar/inkomst ligger först i planeringen.

Folk säger så enkelt, sälj saker...jaaa, det har vi gjort i 10 år men vart är värdigheten att ej äga något alls av sitt liv? Lyx fällan säger andra...Det är ett program för folk som spenderar pengar och krediter, det gör inte vi, vi saknar en inkomst källa och vi har otur att saker hela tiden händer. Sälja huset? Vem vill sitta med 1 000 000 i skulder...ännu mer skulder...sen då? Sälj hästarna...nope, ett ansvar är ett ansvar och de skaffades för att det kundes och sedan fick vi otur, som ex den ena hästen blev flintis av en märklig allergichock...hur många människor som har häst råkar ut för nåt sånt? Jo jaaaag så klart...

Så alla som vill fortsätta att håna mig och min aloevera, ni hånar mig som människa för att jag faktiskt tar ett ansvar, både ekonomiskt och kroppsligt. Jag tvingar er inte att köpa men gråter heller inte om ni vill sponsra mig och barnen till en framtid. Och som sagt, varför skulle jag inte rekommendera andra att må bra, då vore jag ju dum i skallen om jag höll det för mig själv. Skulle aldrig bli så desperat över pengar så att jag går över lik för att få som jag vill. Om jag skall tjäna pengar så skall det vara med respekt och äkthet, det är en lidelse för mig att göra något som går emot mina principer och värderingar.

Pjuuh...ja i denna stund som jag sitter här, har diskat ute i boden och gråtit...vill ha hem mina hästar men bilen rasade och man har ju som välbekant inte pengar så vad gör man...sen kostar transport me....ja fan allt kostar.

Ja gott folk, vi får väl se hur många som retar sig på denna skrivning, säkert en del men jag är inte ute efter "tyck synd om mig" vill bara skriva om den pytte del som speglar min nakna sanning och hur mycket man kämpar....och JA, jag har hört uttrycket många gånger och även själv praktiserar i den tron "det finns de som har det värre" så tro mig...när jag äter något gott så gör jag det med själ och kärlek, när jag går och lägger mig i den kalla sängen hos barnen på kvällarna så är jag glada att de ej är cancer drabbade, när jag går på en vanlig toa så skiter jag som en hövding och när jag duschar så är jag lycklig över att ha möjligheten att få bli ren och ha varmt vatten...varje dag är jag tacksam ska ni veta. När en vän ställer upp för mig, då glömmer jag det aldrig och de som ställer upp för mig kommer jag att gottgöra för att visa min kärlek och respekt och tacksamhet. Man kan göra lite för att glädja enligt min mening. Men till er där ute, ni vet vilka ni är...TACK för att ni finns där ute, tack för att ni hjälper mig klara varje dag, tack för er vänskap.

Med kärlek och Respekt

Petra

Rivningen på gång

10/18/2011 12:29:00

Då var det igång här på allvar...huset är upp och ner, och skolan är till sitt avslut UTAN läxor...så gött just nu :) Det var länge sedan jag skrev så jag får väl sammanfatta lite om vad som hänt på det senaste månaderna ;)

Till å börja med så har jag varit på medium uppdateringen för Terry Evans och det kändes så skönt. Träffade gamla ansikten bland annat Barbara som vi tillsammans tagit oss igenom mediumutbildningen, en underbar och vacker kvinna. Sedan träffade jag även på Maria som jobbar som medium här i Götene som jag fick äran att lära känna, en helt fantastisk kvinna, stark profil med humor och det gillar jag. Sedan så klart då nya ansikten som jag starkt imponerades av och hoppas vidare att få chans att träffa på dem, men ett möte kan ju aldrig ske utan att någon tar steget så.... ;)

Uppe på kursen så fick vi prata av oss om våra känslor och tankar och det roliga i det hela var att vi tycker så lika, vi besitter samma rädslor, rädslor för att göra bort oss, att inte duga, att känna press på att leverera, att leva upp till klienternas förväntan etc. Skönt att vi är lika fast alla hade olika erfarenhet och bakgrund. Terry som den vise man han är kom med kloka saker som vanligt, oerhört inspirerande och framåt. Mycket har jag lärt mig av den mannen...jag tackade honom i köket för att min skolgång går så bra, jag vet att utan min mediumutbildning hade jag inte lyckats så bra eftersom den gett mig en sån personlig utveckling och ett nytt tänk gällande människan. Tror han kände sig hedrad, klart man gör...det skulle vem som helt tycka om en person gör en personlig resa till ett bättre liv. Det är ju en lycka att se att man kan inspirera andra personer till ett bättre liv...vilken gåva! Mycket som sagt hände där uppe, lärorika händelser, bättre förståelse till andevärlden osv.

Det är svårt att förklara här med ord, man måste uppleva för att förstå.

FÖRLÅT...

01/05/2011 15:29:00

Förlåt för att jag inte skrivit på ett tag eller förlåt kära andevärlden för min frånvaro en längre tid :(

Har haft lite familjeproblem som tagit all kraft så allt annat har fått stå på kö, man kan inte trolla med sina krafter och det är viktigt att fokusera på en sak i taget så att man inte förlorar sig själv in i dimman.

Har inte haft klienter på ett tag, detta även med respekt för andevärlden och klienten att fokus behövs för att göra ett bra jobb...ingen vill ju göra något halvdant.

Skall försöka ta mig framåt med små steg, just nu har hela min energi övelämnats till min son som behöver stöd med sin jobbiga nästan dagliga migrän så nu står skikt röntgen på tur för att kolla huvudet. Inte tänka negativt här inte men kan dock inte låta bli.

Skall försöka skriva lite oftare nu...det är ju som sagt trevligt att få skriva av sig men orken har liksom inte funnits.

Lilltösa blir 4 år på fredag den 7 Januari, min stooora tjej :)

Ha det gott så länge gött folk,

Kramar Petra

12 Oktober

10/12/2010 20:03:00

Jahopp, tiden går framåt...dagarna springer förbi. Idag har vi haft prov i skolan och man kan väl säga som så att ja, de sket sig ;) Får la vänta å se på resultatet :)

Har nu anmält mig äntligen tillMedial undersökning och reningför Terry Evans, får se när jag kommer till. Det får bli till våren så nu får jag verkligen sätta fart på lite meditationer...grrr dumma mig att de ska vara så svårt. Men visst nu har jag blivit mycket piggare så meditationerna kanske kommer gå bättre, det enda jag vill är att hålla mig vaken under hela processen :)

Mitt GI ande går sakta framåt, drygt men det skall gå...jag mår i alla fall super duperbra i min mage, hurra:)Nu dax för lite slötittande på tv innan sängen kallar och det e dax att åka till skolan.

Puss å kram

Petra

Torsdag

09/30/2010 15:37:00

Jahopp, då vart det torsdag idag då....ögonhålorna svider som attans, lite tjock i halsen och känner mig helt utslagen i kroppen. Orkar inte ta tag i nåe alls :(

Jag var i alla fall duktig igår och mediterade...och hör å häpna jag somna inte denna gången vilket annars hör till vanligheterna. Att det skall vara så jädrans svårt att hålla sig vaken.

Jag längtar tills det dyker upp en meditationsgrupp här i mina krokar för det skulle vara räddningen för mina meditationer för att hålla mig vaken *skratt*

Vi har fortfarande inte satt igång med GI men Johan skall handla idag så att vi kan sätta igång, hoppas det hjälper mig i stället för stjälper :P

Vill ju inte bli en ilsken galning bara för att bli a med kilon, psyket skall hålla med ;)

Barnen e ute å leker i det underbara höstvädret, Melker har som vanligt haft en bra dag i skolan. Han e bra den killen, aldrig några klagomål från skola utan alltid en kille med ett glatt humör, en kompis för alla och humor som få...en liten pajjas :D

Äpplet faller inte så långt.....hm hm...gissa vem grabben brås på? ;)

Han är empatisk och mycket känslig både mot djur och människor, han är en gammal vis liten farbror i en pojkes kropp :)

Elza där emot är en liten allvarligare tjej, arg som ett bi om denne lille långhåriga trollmaja inte får som hon vill...en sann drama queen är allt vad hon är. Hon visar vart skåpet skall stå, go girl....hon visar styrka redan som jag förutspådde när hon låg i magen. Jag gav henne namnet Elza efter lejonet Elsa, en sann kämpe, kung och krigare, tänk att jag visste det. Namnet fick hon när jag gick medium utbildningen uppe hos Terry, det liksom slog mig där uppe på kursen....hon skall heta ...

ELZA , from the STRONG LION!!!

Ja dessa korta rader får räcka för stunden, jag har ont i skallen och känner mig som sagt som jag blivit överkörd av ett gods tåg..puuh..

Ha en trevlig dag där ute alla...

Kram Petra

Tisdag

09/28/2010 15:25:00

Ja, då var det Tisdag idag då..mår "bra" idag, peppar peppar ta i trä som man brukar säga men som det ser ut så kan jag gå ut på min APU i mörrn äntligen.

Har idag sålt Elzas bilbarnstol-toppen! Sitter å längtar just nu men till vad avslöjar jag inte än ;)

Ska ta å fixa lite käk till mig å barnen, Melker e hemma idag pga av sin migrän och Elza är ledig så huset e i full rörelse. Idag börjar även jag å min älskade make med GI igeeeen hehehe, min man sa igår till mig " Du är den sämsta bantaren jag vet, du är hopplös att banta med eftersom du ger upp efter nån dag" hahahah....ja, det stämmer verkligen! Men va fasen skall man göra då? För mig är livskvalitet att få äta den man vill (dock inte då skräpmat) hur i bövolen överlever man annars psykiskt med att leva som ett marsvin ??? Mat ÄR viktigt och det ÄR viktigt att man även tycker om det man äter annars e det kört.

Alla dessa hurtig pellar som springer omkring och säger att det är så gott med hälsokost käk....är de från yttre rymden? Sen när blev det gott med föda utan smak?

Ja ja, men nu till att börja med så börja vi med den hårda GI, sist jag gjorde det så gick jag ner 15 kilo och tanken är nu då att jag/vi skall köra hårt i början för att sedan gå över till en mildare variant så att det blir ett bra flöde för att ej gå upp i vikt igen, ja...och en kombination med motion förstås.

Mitt måtto, ät vad du vill bara du rör på dig, jag vet att det funkar!

Tänker även på andra sidan, önskar jag hade mer pengar...jag saknar Terry och skolan sååå mycket, varje gång man kommer dit så känns det som man "kommer hem".

Jag behöver så mycket mer lärdom, jag är liksom som ett barn i första klass, som nyss börjat skolan när det gäller den andliga och personliga resan i mitt upptäckande. Varje dag lär jag mig saker, upptäcker nytt när det gäller andevärlden från hur de talar till mig eller hur jag "ser" dem. Men jag saknar så många bitar...det är just det Terry är så duktig på...att visa vem man är...jag är jag och vad jag är!

Allting löser sig när det gäller den andliga utbildningen...

Just nu går jag undersköterska utbildning och vad jag tror är att det är en super bra kunskap att ha med sig när jag jobbar med andevärlden och mina klienter, man kan aldrig få för mycket kunskap och lära och jag är ivrig på att lära mig mer om människan, både psykiskt, fysiskt och vårt högre jag/anden.

Andevärlden har en plan för mig och jag lutar mig tillbaka med tillit övers vad min resa har för syfte. Jag vet att jag träffar Terry och Viktoria snart igen men jag måste ju ta en resa i taget så att säga.

Jag saknar mina nära och kära där nere i skåne och hoppas snart att vi har möjligheten att besöka dessa inom snar framtid, det bör ju kunna gå ;)

Tänker även på en annan person väldigt mycket, fast denne inte tror det själv och jag hoppas att mina böner ger verkan, men det visar sig i så fall. Min kärlek till mina nära och kära, vänner och kamrater finns alltid där, kärlekens element är något jag aldrig kan bli av med hur mycket jag än skulle försöka eftersom det är just det som beskriver mig för vem jag är och många gånger har detta blivit till en nackdel eftersom jag känner så mycket kärlek som jag gör. Jag kommer nog aldrig att bli ett isberg, jag skulle smälta direkt ;)

Jag avslutar med ett par rader jag skrivit...

Fri

Vinden passerar mitt ansikte med en svag andedräkt av höstlukt, jag står och blickar ut över markerna och inandas frihet.

Ser tranorna sprätta varsamt på jakt efter föda.

Rådjuren vaksamt på vakt efter sina fiender stillsamt betar i sig dagg fyllt gräs. Friheten sköljer igenom min kropp likt blod som färdas i mina vener .

Jag sluter mina ögon och lyssnar till naturen som i varje ljud har en historia att berätta. Jag förstår inte deras språk men jag kan känna det de försöker förmedla. Alla har en uppgift, varje liv har en mening, allt du gör och allt du säger kommer att betyda något i framtiden. Lev fri, lev obegränsad i sinnet!

Jag lyssnar vad jordens alla energier för söker förmedla, men som just i stundens stillsamhet , kan jag inget annat känna än oändlig frihet! Jag är här och nu, just i detta ögonblick helt övertagen av en känsla av lätthet och kärlek, är detta kärleken som kommer från mitt inre jag eller är det kärleken som kommer från mitt högre jag eller från moder jord?

När jag står där och blundar sköljer även en stort törst av längtan över mitt bröst, en röst som ropar i mitt inre, en längtan så stark att rösten tar över och ropar mitt namn. Jag vet att jag hör hemma i en annan tid, är det den rösten jag hör? I framtidens ljus kommer jag åter att finna mitt hem, men just nu har jag många hem, jag har många vägar att passera, många hjärtan att fylla och många ansikten att göra glada.

Jag har ett kall, ett kall att vara den jag är och vad jag är!

Jag är fri, fri att få känna, fri att få ge, fri att våga tycka, fri att kunna se...

Kärlek och respekt

// Petra

Måndag morgon

09/27/2010 09:47:00

Idag är det måndag...här sitter jag på soffan...fortfarande sjuk, skall passa på att sova medans barnen är i skola/dagis. Jag behöver lite krafter, det tar faktiskt på orken att inte göra ett skit, man blir mer sjuk av att bara ligga :(

Igår eller rättare sagt natt hade jag problem med att somna, tror jag somna efter 3 eller nåt..puuhh...en kombination mellan tankeverksamhet och sjukdomstillstånd..blööörk..

Jag tänkte fortsätta skriva lite senare, tänkte bara klämma i lite rader, kanske helt meningslös fakta om vad jag gjort men ändå, det är ju för min egen skull jag bloggar igentligen, just för att få skriva av mig och lätta lite på trycket i skallen :)

Måste bara flika in med att när jag kollat trafiken på min hemsida så är nästan hälften av besökarna från LA??? Shit alltså, kanske lite långt om en klient vill träffa mig ;) Men ändå...coolt :)

Hej så länge...Kram

Petra

Lördag

09/25/2010 12:40:00

Ja, då tänkte jag börja blogga...kan ju vara kul för klienter eller andra att läsa om vad som händer i mitt liv..haha...

Det har ju även en fördel att jag har möjlighet att visa att jag är en helt vanlig jordnära människa eftersom vad jag tror är att "mediums" kan få en märklig stämpel som människor, de måste alltid försvara sig om de är äkta eller inte osv.. Nu har vi förvisso vår media att tacka för eftersom mediumskapet har aldrig varit så stort som det är nu. Men visst med det så finns det ju en hel hög av oseriösa människor med, det kommer man aldrig ifrån.

Ja hopp idag e det lördag...Puuh, här sitter jag på soffan fortfarande sjuk, ja denna feber som härjar runt i vårt avlånga land, den första tiden som vi måste igenom innan vi byggt upp vårt motstånd mot baciller ;)

Måste börja fixa ute i min "stuga" där jag skall ta emot mina klienter, den behöver verkligen en rejäl makeover. Men en sak i taget, vi har ju lite fix som behöver göras i huset först. Nu skall jag kliva ur soffan för att få i mig lite å äta, så ha det så gött mina vänner.

Kramar Petra